När man jobbar på café finns det mycket att oroa sig för; småsaker som om lönen räcker till och om kunden var allergisk mot de där tomaterna man inte skulle lägga i salladen. Men framför allt oroar man sig för att förklädet skulle kännas så mycket som ett par byxor att man glömde själva byxorna och gick med rumpan bar hela dagen.

Vem kunde man spana inne i skogen idag, med lite sköldpadde-aktig gångstil och, hör och häpna, GÅNGSTAVAR! Jo minsann, ni har helt rätt det var jag.

Men nu när jag är nitton borde jag kanske utnyttja det faktum att jag fortfarande är tonåring och göra saker som tonåringar hela tiden gör. Gå ut, supa, ligga runt i buskar, knarka, råna tanter och vara på rymmen. Inte använda gångstavar i varje fall!

Jag hade med mig den där känslan av att det är okej och skratta lite med främmande människor ut till tunnelbanan men märkte snabbt att när jag stod och småfnissade lite åt en person som vinglade till och slog huvudet i rutan (det var nog jag) tyckte folk bara att jag var knäpp.

Därför har jag kollat upp lite utbildningar. Vad sägs om den tvärvetenskapliga kursen amning och bröstmjölk? Eller emotioner i arbetslivet? HÄSTEN, MÄNNISKAN OCH SAMHÄLLET! Det är ju den jag ska gå.